Bengt Landins krönika

På rim i vårens tid

”Till Gnesta är våren kommen. Vintern har gått på en propp. Det är slut på vår vana att kana, det är stopp på istappedropp.”

Vårtecken kan vi beskåda, isen på Frösjön gått opp,

på Gnesta Strand har dom öppnat och man går ut med sin kopp,

på caféet hos Pelle och Lotta. Och snart blir det cirkus vid Stopp. 

Och Robban öppnar kuvösen, ty våren kan va´ prematur, 

men i den nya björkallén, som planterades med bravur,

där vissnade många av träden, för marken var inte nog sur,

så trädens rötter tröttnade, men om trädgarantin ej var lur

så grönskar snart åter vår vackra chaussé, ett vårtecken
eller hur?

Och snart ska vi vandra mot bryggan, vi badsugna uti tropp

och sola oss bruna på Frösjöns strand och njuta vårt
första dopp.

Vi ska frejdigt hoppa i vattnet och svalka vår stressade kropp

när vi kommer hem med pendeln med stress i vår huvudknopp.

Men efter ett dopp i Frösjön, så ligger man åter på topp. 

Ett bad piggar upp våra själar och befrämjar vårt blod­omlopp. 

Själv firade jag kära Valborg på Frustuna hembygdsgård,

där beundransvärda kämpar det gamla tar i sin vård

Just där får vi Gnestabor veta hur livet levdes förr

innan IT och cybertekniken knackade på vår dörr

och folk blev vilsna av fakenews, Facebook och av Swish 

och allt som ska vara engelskt, ”Good spring to you I wish…”

Men att nyheter något förbryllar, så har det väl varit jämt. 

Just nu verkar gammeldags slantar vara nåt av ett skämt: 

De pengar man haft i börsen och betalat med kontant, 

har numera snabbt förvandlats till nån slags plastkortsslant. 

Så snart lär nog hembygdsfolk mötas av undring 

om dom ställer ut en gammeldags hundring

från unga, som frågar: ”Vad är detta för lapp?” 

Och om enkronan säger dom: ”Vad är det för knapp?”

Jag vill gärna höja ett finger: en orons klocka ringer,

för i bladet jag läste en liten dikt om vad som kan vänta på längre sikt. 

Den handlade om hur det kan bli för oss äldre i denna teknik­hysteri,

om man helt slutar leva på gammaldags sätt och helt styrs av robot och internet,

om hela vår levnad fixas av datorn från barndomens
gåstol och fram till rollatorn.

Vår glädje i livet och höjden av lycka blir då att i ensamhet sitta och trycka.

Då får man offra den mänskliga värmen för nöjet att kunna få umgås på skärmen.

När datortekniken fulländats till slut, behöver man inte ens längre gå ut.

Men att missa en vårkväll – rena fasan! Aldrig i livet, ta sig i brasan

kan den få göra som mig skulle få

att inte ut till en våreld gå –

fast ska man ta nån i brasan med stil – ska man tydligen vara kulturprofil. 

Bengt Landin

Av | 2018-05-08T08:35:23+00:00 maj 2018|Senaste nytt|

Om författaren:

Lämna en kommentar