En handgjord julmarknad

VÅRDINGE. Julmarknaden på Vårdinge By har blivit något av en tradition i trakten. Här säljs uteslutande handgjorda saker som tillverkats av eleverna, enstaka tidigare elever eller inbjudna hantverkare.

Annika Sundin, en av två kursansvariga på måleri- och skulpturkursen.

Annika Sundin, en av två kursansvariga på måleri- och skulpturkursen.

Det är fullt av folk i Vårdinge By Folkhögskolas lokaler. Besökarna tittar, jämför, fyndar. Det är högt i tak, så sorlet blir ibland lite övermäktigt, men då kan man gå ner till någon av de mindre lokalerna utanför skolan. Hela området är inblandat i marknaden.

Elin Mellbrink som går på trähantverkslinjen står bredvid sin lärare Annie Jonasson och säljer träföremål. På bordet framför dem ligger designade smörknivar, snygga skärbrädor i blandade träslag och två brädspel i mörkt trä.

– Det här är ett enmansspel som kallas solitaire, säger Elin Mellbrink och pekar på en massiv skiva ek där man fräst fram ett mönster med svarta fördjupningar. Till spelet följer handrullade vita kulor av porslin som keramiklinjen tillverkat.

– Jag kan inte reglerna till solitaire, men man kan också spela rävspelet på samma bräde, skrattar Elin Mellbrink.

Solidariska julkransar

Fyra kvinnor sitter framför Gnesta Solidaritets stånd. Tre av dem är rumänska romer och för dem är försäljningen av hantverk en allvarlig fråga. Att tillverka bruks- och prydnadsföremål är ett konstruktivt alternativ till tiggeri.

Margrete Nilsson håller upp ett femdelat julljus.

– Vi har varit hemma i mitt kök och stöpt ljus och så har vi sågat ut ljusstakar i trä. Getas man har täljt de här träskedarna och så har vi bundit kransar att sätta på ytterdörren. De har faktiskt jobbat med det här hela hösten.

– Jag upplever att det här är väldigt utsatta människor som egentligen inte har någon möjlighet alls att få jobb i Rumänien. Jag kan inte göra annat än att hjälpa dem.

Silkscreentryckets mysterier

MoonKee Horne säljer tygväskor med tryck. Mönstren och budskapen är skapade med silkscreentryck, en metod där man använder en finmaskig väv fastspänd i en ram.

– Det går till så här: man klipper ut mönstret i ett glättat papper. Jag lägger pappret ovanpå ramen, häller på färg och trycker runt med något som ser ut som en stor slickepott. Då fastnar pappret på ramen. Sedan trycker man ramen mot det som ska färgas. Så allt som du ser som är i bottenfärg på tyget, där har det legat papper och där det inte ligger papper, där färgas det in, förklarar MoonKee Horne tålmodigt.
– Allt som min klass säljer har eleverna hittat på själva, organiserat och drivit. Hit kommer ju vuxna människor med kunskaper och erfarenheter. Det var till exempel MoonKee som kom på det här med väskorna. Även pysselverkstaden för barnen på nedervåningen är elevernas idé, berättar Annika Sundin, en av två kursansvariga på måleri- och skulpturkursen.

Stämningsfullt i växthuset

I växthuset nedanför skolbyggnaden håller kursen Trädgård och Hantverk till. Årets elever står bakom en vacker disk i det utsmyckade glashuset och häller upp glögg till besökarna. Det är en ombonad och nästan lite andaktsfull stämning som råder inne i byggnaden, en kontrast mot skolhallens stimmighet.

– Det här är en ettårig odlingskurs som följer odlingsåret. Så vi börjar på vårkanten med att planera och bestämma vad som ska växa var och så följer vi säsongen med sådd, underhåll och skörd. Det ingår även färskvirkesslöjd, pilflätning och korgflätning. Nu är vi med på marknaden, fast inte för att tjäna pengar utan mer för att det är mysigt. Ifall vi får in några pengar på det här kommer vi förmodligen skänka dem till välgörenhet, säger Torun Vikingsson, kursansvarig.

Hon förklarar lite kring varför man väljer att söka sig till Vårdinge By.

– Man kan vara nästan var som helst i livet när man kommer hit. Vi har många pensionärer till exempel. En del kommer hit för att hitta sitt material, det kan vara keramik eller trä eller något annat. De söker sig ofta vidare sedan till högre studier. Men vissa väljer helt enkelt att ge sig själva ett folkhögskoleår, där de får utvecklas.

Elever från Trädgård och Hantverk, rektor Kerstin Burström och Torun Vikingsson framför växthusets trädel.

Elever från Trädgård och Hantverk, rektor Kerstin Burström och Torun Vikingsson framför växthusets trädel.

Mer än bara skola

Vårdinge By är dock inte bara folkhögskolan. Här ligger också boenden, daglig verksamhet och privata bostäder. På dagliga verksamheten Hantverkshuset tillverkar arbetstagarna flera tusen biramar varje år och mycket annat också.

– Vi gör keramik, smider, stöper ljus, vi bakar pepparkakor. Och så väver Stina trasmattor, säger Karin Asklund, som är verksamhetsledare på Hantverkshuset.

Medan besökare går runt och kikar på utbudet sitter Stina Petrén vid vävstolen. En vackert röd matta är på väg att ta form. Att väva trasmattor är ett noggrant och tidskrävande arbete.

– Jag vet inte hur många jag vävt. Jag väver dem hela tiden, det är det jag gör. Men man måste vara noga. En sån här matta tar ett par veckor att göra, säger Stina Petrén.

– Det gör jättemycket för våra arbetstagare att de kan vara med på julmarknaden. De får sälja sina egna produkter, ta betalt själva. Det blir meningsfullt, förklarar Karin Asklund.

Av | 2016-12-12T10:15:46+00:00 december 2016|Handel|

Om författaren:

Lämna en kommentar