Bengt Landins krönika

Strandsatt på ett bröllop

DCF 1.0Bröllop blir inte alltid som man tänkt. En av domarna i TV 4:s ”Idol” blev för nåt år sen våldsamt imponerad av en skönsjungande gosse.

Hon utbrast: ”Kom och sjung på mitt bröllop!” Det gjorde han inte. Jag vet, för jag var där. Sjöng gjorde inte jag heller, men jag läste en dikt – utan föregående Idoltest. Det gick tydligen inget vidare, för jag gick inte vidare. Men brudgummen fick ett ja! Och det var ju det viktigaste. Bruden sitter nu åter i Idoljuryn och bedömer, berömmer och fördömer. Nån ny bröllopssångare har hon inte bokat in. Jag antar därför att äktenskapet hållit.

Det kan ha sina sidor att förrätta vigslar. Ibland låter bruden vänta på sig. Orsaken stavas ofta ”frissan”. Stylistbesök lockar många brudar. Ibland har det varit på ett hår när att akten försenats. Har man ännu ett brudpar som väntar – kanske uppe Gåsingeskogen – kan det även för en tunnhårig vigare bli hårfina tidsmarginaler. Vägkrökarna uppe i skogarna är nämligen svårforcerade. Riktiga hårnålskurvor. Och vägbanan är – till skillnad från brudarnas nyfrissade hår – inte permanentad.

I Gnesta finns flera populära giftermålsställen. Med en sjövy i fonden blir festen fin.

Vid en strandnära ceremoni skulle ett brudpar en gång göra entré sjövägen. De vågade dessutom satsa ekologiskt. Vigselplatsen skulle nämligen angöras per eka. Men lugna Frösjön blåste upp. Dessutom var det tveksamt om brudgummen nånsin suttit vid årtullar. Sjöturen, som skulle avnjutas i lugn och ro, roddades nu i panik av en roddare, som inte gick iland med uppgiften. En av marskalkerna kunde då inte bärga sig. Med livbåt bogserade han in brudparet. På stranden väntade bland andra en känd minister, då nämnd som tänkbar partiledare. Han är numera ambassadör i Mellanöstern. Där har han vigt sitt liv åt stormigare stränder än Frösjöns.

Som vigselförrättare har man ett hedersuppdrag man inte tar lätt på. Inga lättförtjänta pengar. Viger jag brudpar från en kommun utanför Gnesta betalar Länsstyrelsen etthundratio (110) kronor. Merparten av mina hundra vigslar har varit ”utomkommunala”. För Gnestabrudpar är arvodet något högre. Trots de tusenlappar jag tjänat under mina sex vigår går jag närmast i förlust. Med mina samlade arvoden hade jag först tänkt förlusta mig med en studieresa till Las Vegas. Resekostnader reser dock hinder. Dock inte dem till Las Vegas – utan från Gåsingeskogen. Jag bor ju dryga två mil från samhället. Men respeng till den vigselförrättare detta angår utgår tyvärr ej utan ingår i arvodet. Trots att Gnesta Medborgarkontor vid Strömmen har jättetrevlig och duktig personal vill få brudpar gifta sig i denna kontorsmiljö. Om bröllopet däremot äger rum annorstädes än på Medborgarkontoret får jag ta ut reseersättning från Strömmen och till vigselstället. Fast först måste jag till kontoret och hämta vigselhandlingar. Eftersom bröllop för det mesta äger rum 16.00 på lördagseftermiddagen får jag ofta åka och hämta handlingarna dagen innan. Om jag så har beviljat brudparet en träff nån månad innan bröllopet kan en vigsel innebära runt 15 mils bilresa. Ska jag sen åka in med handlingarna på måndag så… Andra kommunala uppdrag ger ofta reseersättning. Fast pengar är inte allt. Det begrep jag när jag läste nationalekonomi på 60-talet. Och gnälla vill jag inte. Fast nu har jag ändå gjort det. Och jag är inte ensam om det i vigselkretsar. Å andra sidan har jag ju träffat många trevliga människor i detta sammanhang. Och dessutom fått nåt att skriva om. Till Las Vegas kommer jag nog aldrig. Men har jag bidragit till att göra Gnesta till ett vigselparadis så tager jag detta uppdrag med lust. Och även om jag är tokig nog att bo uppe i Gåsingeskogen får nöden förhoppningsvis vänta

 

Bengt Landin

 

Av | 2017-10-09T11:03:14+00:00 oktober 2017|Senaste nytt|

Om författaren:

Peter Eneström har arbetat som journalist sedan 1981 och samarbetat med Ralph Hammarström i 30 år. Peter har frilansat för ÖSP sedan starten och är anställd sedan 2010.

Lämna en kommentar